Ghost Rider

Ghost Rider, seriöst, jag har sett halva filmen och jag är inte imponerad. Nej.

Det hade kunnat bli så bra. Faktiskt. Till och med riktigt jävla bra. Men nej.

Sam Elliott som förklarar i början hur det genom historien funnits Ghost Riders som för själar skrikande ned till helvetet (ok han säger inte skrikande, det lade jag till, men jag utgår från att de måste vara ytterst obekväma i situationen) Arbetsgivaren är the devil himself, i det här fallet Peter Fonda. Detta förklaras i filmens början, och sedan fortsätter filmen att förklara och förklara och förklara!

Tydligen är målgruppen 14-åringar med damp eller folk som genom huvudskada förlorat korttidsminnet, alternativt guldfiskar. Jag menar vi vet att han är djävulen. Vi vet! Det är till och med mycket troligt att Peter Fonda själv är djävulen! Det är ständiga flashbacks, hela tiden. En till flashback hade försatt mig i ett epileptiskt anfall.

När så Cage träffar Eva Mendes (och jag tänker inte ens gå in på det faktum att Nicholas Cage spelar Ghost Rider. OK) så vet vi att; Ja, det är hans gamla flickvän från början av filmen vi ve- Nej, nej regissören tror inte på oss. Vad gör han, han slänger in en flashback.

Faktum är att regissören verkar ha fantastiskt lite förtroendekaptial för sin publik. En demon kommer promenerande genom öknen och för att visa att detta är en ond figur så tar plötsligt figuren i fråga och gör ett morrande utfall mot kameran.

Mot vem visar han tänderna?! Varför!? Är det för att fånga den inrutade målgruppens uppmärksamhet utifall de råkat se en reflex någonstans i rummet som faschinerar dem?

Dios mios. Den här filmen borde ha gjorts på sjuttio/åttiotalet när datagrafik inte användes till varje jävla scen.

Så sjukt bra den hade kunnat vara.

Dagens i-landsproblem

Jag har köpt en ny TV.

Jag valde mellan två stycken som kostade exakt lika mycket. Den ena var på 32 tum och den andra på 37 tum. Den på 32 var av bättre kvalité. Den på 37 var…ja större.

Länge stod jag och flyttade blicken från den ena skärmen till den andra. Ungefär som en hund som följer en solkatt. Filmen som visades på skärmen var Happy Feet. De visar alltid animerade filmer på alla TV-butiker. Jag tror det är för att det döljer om det är kass upplösning på tv.

Till slut kom det en man och frågade om jag ville ha storlek eller kvalité. Det tog en sekund innan jag förstod att han pratade om TV-apparaterna och ännu en sekund innan jag förstod att han var försäljare. Jag valde kvalité. Att gå efter storlek är bara så… manligt idiotiskt. Dessutom så passar en 32 perfekt i vardagsrummet.

Men när jag nu har installerat min TV (som är skitsnygg) så uppenbarade sig ett problem jag inte förutsett. Bilden är för bra.

Alla TV-serier ser så sjukt B:iga ut!

"Studio!" skriker jag "Man ser att det är en studio!"

Till och med Vita Huset så ut som ett avsnitt av Varuhuset. Det här är hemskt. De visade Demolition Man på tvn igår och det såg inte klokt ut. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag läser handboken för att se om det finns någon funktion för att "ugly it up"

Det måste finnas.

Hyllan

Vägghyllan jag byggt, och varit så stolt över att jag ringt runt till folk och berättat om, rasade just...

Myggor och Tigrar

…jag läser Myggor och Tigrar och tänker: Nej hon kan inte, hon får inte, Åhnej.......hon gör det!

Maja Lundgren, jag kan tänka mig att bita av min egen lilltå för att få hennes skrivbegåvning. Det känns som om hennes tankar bara ramlar ned på tangentbordet, som om man befann sig inuti hennes huvud. Och ett sådant fantastiskt bisarrt huvud det är! Bara det att hon lider av hypnagoga upplevelser, liksom mig (även om det vart tyst väldigt länge nu)

Lundgren känner sig oförättad och istället för att göra som Lundell och skriva " Har du alldeles kissat på dig den här gången?" till recensenten som gav honom dålig kritik, väljer Lundgren att ge igen med en verbal eldkastare. William Congreve visste vad han snackade om när han skrev "Hell hath no fury, like a woman scorned"

Femhundra sidor maskineld. Tråkigt att det ibland stryker med folk som bara varit oskyldiga åskådare, men det får räknas som collateral damage. När fingret skakar på avtryckaren så är det svårt att sikta ibland.

Ty som Dandy Dan säger i filmen Bugsy Malone, Okay fellas, this is our moment. Keep a cool head and keep those fingers pumpin', 'cause remember, it's history you'll be writin'!

För Maja Lundgren är Tallulah i filmen, skör och dödlig. De kan inte ha förstått vem de hade att göra med, bufflarna, kulturkostymerna, de gubbsjuka. De kan omöjligtvis ha sett detta komma…

Detta är ingenting annat än ren skär Kill-Bill-The-Bride typ av hämnd.

Lundgren ser meddelanden på Aftonbladets kultursida som är direkt riktade mot henne, pikar, anklagelser, uppmaningar. Hennes paranoia är total. Den är värre än Woody Allens karaktär Alvys paranoia i Annie Hall, där han tolkar i stort sett allting som anti-semitism.

ROB

Alvy, you're a total paranoid.

ALVY

Wh- How am I a paran-? Well, I pick up on

those kind o' things. You know, I was

having lunch with some guys from NBC, so

I said ... uh, "Did you eat yet or what?"

and Tom Christie said, "No, didchoo?"

Not, did you, didchoo eat? Jew? No, not

did you eat, but Jew eat? Jew. You get it?

Jew eat?

I en intervju såg jag att hon sa att de hon hänger ut i boken är alla offentliga personer som har fritt fram att fatta en penna och ge sin version av saken. Vilket är orättvist eftersom de aldrig skulle få ihop något så här underhållande.