Arn - Tempelriddaren. Eller: Arn - Hujeda mig sånt barn han var!

...berättarrösten i början. Ja. Nu fattar jag vad alla snackat om. Den gjorde det väldigt svårt att ta sig in i historien till att börja med. Den var dessutom helt onödig! Det sas inget som man inte senare fick reda på iallafall. Och sen. Musiken. Som en blöt filt över hela filmen. Väldigt enerverande. Så fort ett kors visades så stämdes en kör upp.

Och sist. Aningen utdraget i mitten. Men slutligen. En bra film.

Men det här med bio. Jag vet inte längre. En tant satt nere i hörnet. Skrek när det blev spännande. Sparkade med fötterna mot duken när det blev riktigt spännande. Fibblade med mobilen när det var tråkigt och toppade det hela med att avsluta whiskyflaskan hon hade med sig innan hon gick 20 minuter innan slutet.

Allt det kan jag lika gärna uppleva hemma utan att betala hundra spänn....

Men annars.

Satt och småskrattade i bion över att hästar har frisyrer. Har inte tänkt på det tidigare. Jag var nog den enda som gjorde det misstänker jag. Arns häst hade någon slags svår emopop-friss. Med kammad lugg över ena ögat. Som om den lyssnade på Ladytron mellan tagningarna.

Häst med NO-lärar-lugg.