...precis innan jag tänkte ta kväll råkade jag surfa in och se att DN sökte en nöjesreporter med särskild inriktning på spel. Jag blev alldeles uppspelt (ingen ordvits menad) Jag menar, jag visste inte om att jag egentligen ville bli spelreporter, men tydligen så vill jag det. Inte heller spelar jag mer än andra dödliga, jag har inte ens spelat WoW eller ens Metal Gear Solid. Men av någon andledning så fann jag tanken på att få skriva om spel så fantastiskt rolig! Jag ville verkligen ha det här jobbet och lära mig allt om spel. Så klockan ett på natten skrev jag ihop ett charmigt och spontant ansökningsbrev som jag skickade iväg eftersom deadlinen var nästa dag. Nöjt gick jag och la mig utan att begripa hur fel jag gjort.
När Milla kom hem från sitt jobb förklarade hon dock hur fel jag gjort. Milla jobbar med att lära kids skriva ihop arbetsansökningar. Milla hade rätt. Jag hade gjort fel.
Man slänger inte ihop ett, om än entusiastiskt, personligt brev och skickar in och tror att allt är klart. Det finns regler!
Så därför satte vi oss ned och Milla skrev ihop en seriös CV som jag dikterade medan vi tittade på Kungamordet (rusktigt bra serie). Det låter för övrigt när jag säger "dikterade" som om jag och Milla har ett femtiotalsförhållande.
Hursomhelst så fick jag ihop ett CV och personligt brev som visar att jag är en seriös vuxen människa. Och jag skickade in det tillsammans med en vädjan att de skulle bortse från mitt förra brev.
Allt var nu bra och rätt... ända tills jag öppnade upp CVt igen. Vi hade missat en sak.
Milla hade bara slarvigt skrivit ned massa stödord medan hon tittade på TV och hade i åtanke att renskriva allting efteråt. Tanken var inte att jag skulle skicka iväg det!
Jag började få puls men tänkte ändå att hur illa kan det vara? Jag började läsa mitt CV.
Att Skriva för film. 20p
Under ledning av professionella dramaturger arbetade jag fram ett eget långfilmsmanus.
Jag fick jag även ressigearer en kortfilm.
Ressigearer?! vad fan är det?!
Jag läste mer. Jag har även arbetat med att addpterade en barnbok. Och vidare så lärde jag mig tydligen att skriva först på Mitthögskolan en bra bit in i vuxen ålder!
Så fantastiskt roligt!
Det fanns inget annat att göra än att skicka in en tredje ansökan där jag ber dem bortse de två första....vilket, tillsammans med min tredje ansökan, de med största sannolikhet redan gjort.
2008-03-11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahaha! Fantastiskt.
Men, och detta skriver jag för en gång skull inte för att vara elak, så är jag inte överraskad att du gör en sådan sak. Du är konstnärssjäl. Och detta är ingen felskrivning. Du har ju ingen själ så därför kan jag ju inte skriva att du har en konstnärssjäl. Men du är en. Du fattar säkert... :)
Hursomhaver. Jag tror inte du vill bli spelrecensent. Och också intressant att se om de faktiskt skickar dig tre stycken "tack för att du sökte men... bla bla bla".
Du kanske till och med blir förärigad med "sök aldrig jobb hos oss igen". Jag väntar själv på min första sådan. Hade varit lite speciellt.
Haha, klockrent! Att söka jobb är en labyrint utan mål och mening. Och belsyning.
Det viktigaste när man söker jobb inom journalistik bör enligt mitt tycke vara
1 "att hålla deadline". Redan där var du lite fel ute he he..
2 "skriva korrekt och faktariktigt."
Den här punkten behöver jag inte äns påpeka var det brast
3 "inge ett stabilt och trovärdigt intryck"
Ja vad ska man säga Daniel
4 "Sticka ut från mängden"
Det är på denna punkten jag ärligt talat tror att du har en möjlighet att få jobbet. Ser framemot fortsätt rapportering från denna underbara historiera.
Hurra!
At least I tried. At least I did that....
Skicka en kommentar