Ojanlatva Overdrive

Men jag ska! Ok, jag SKA!

noreply@blogger.com (d.o) — Sat, 07 Nov 2009 16:38:00 +0000

...jag ska på nått sätt få igång bloggen. Jag vet bara inte hur. Problemet är att jag helt enkelt inte skriver något till den. En enkel lösning vore således att jag börjar kontiunerligt att skriva i den. Men jag är inte den som tar till enkla lösningar!

Hursomhelst. Jag roade mig att hitta de fyra sämsta låtarna på Spotify, besynnerligt nog alla en cover på samma låt.

In The Ghetto

Burkar

noreply@blogger.com (d.o) — Sun, 13 Sep 2009 13:45:00 +0000

När man pantar burkar så står det på maskinen att man inte ska slänga in brinnande föremål eller giftiga ämnen eftersom det kan orsaka brand eller skada på person. Varför står det? Why?
Vem har med sig brinnande föremål in på ICA.
Tänker kassapersonalen när de ser en man med en fackla gå in i affären att "Hoppas som fan han inte är på väg mot returavdelningen"

Är detta ett problem? For real alltså. Är det många som på söndagar tänker att man kan spara tid om man fyller pantburkarna med batterisyran man alltid annars glömmer att föra till sorteringen.

"Helvete, här har man som försiktigast fyllt en petflaska med perkloretylen och så ser jag nu att man inte får trycka in giftiga ämnen i maskinen!"

Är det inte rimligare att det står "Sätt inte in arm eller ben i maskinen eftersom den i såfall maler sönder det" Om det nu nödvändningsvis måste stå en varningstext på maskinen. Varför måste vi ha en varningstext som så uppenbart riktar sig till terrorister? Det kan ju lika gärna stå: Sätt in brinnande föremål eller giftiga ämnen i maskinen och skjut inte kassören på väg ut.

Skeletonbike

noreply@blogger.com (d.o) — Sun, 06 Sep 2009 08:45:00 +0000

Så länge man inte kör omkring på en sådan här tycker jag inte man kan kalla sig för skräckförfattare. Faktiskt.

noreply@blogger.com (d.o) — Thu, 09 Oct 2008 17:32:00 +0000

noreply@blogger.com (d.o) — Sat, 27 Sep 2008 16:37:00 +0000

Arachnophobia

noreply@blogger.com (d.o) — Tue, 23 Sep 2008 09:31:00 +0000

... Det har börjat dyka upp groteskt stora spindlar i vårt vardagsrum. Jag måste gå över till grannarna och fråga om de möjligvis håller på med radioaktiva experiment i deras källare. För det är något som de isåfall inte tagit upp med kvartersföreningen och det är fan INTE ok!

Jag avskyr spindlar. Jag tror fler med mig gör det. Och nu är de så stora att jag faktiskt är rädd för dem. Hade jag inte klippt den ena med IKEA katalogen så tror jag bestämt den hade dragit iväg med soffkudden.

Hej FRA

noreply@blogger.com (d.o) — Wed, 18 Jun 2008 13:47:00 +0000

Eftersom det verkar som om ni ska börja läsa min post så tänkte jag att det är dags att vi bekantar oss med varandra.
Jag heter Daniel och skriver filmmanus. Jag ger nästan alla mina email rubriken "cantata for combo" eftersom då slipper jag hitta på en rolig rubrik. Det är inget kodord utan en låt av Lalo Schifrin som han gjorde till filmen "Bullitt"
Så nu vet ni det, anteckna det någonstans så ni slipper ge i uppgift till någon stackars prao att luska ut vad det betyder.
Nästan alla i min familj går under smeknamn som kan te sig kryptiska. Min syster kallas Ye och min far G.O och själv kallas jag D.O. Jag ville bara reda ut det så att även praoen slipper den uppgiften.

Skriver jag någon gång mot förmodan att jag ska på trinka-tjogga i kirko så betyder det helt enkelt att jag ska på triangelkiosken i Kiruna. Det är alltså ingen kod av något slag och tringelkiosken är bara en vanlig kiosk och mig veterligen inte en hemlig madrasah. Jag skulle faktiskt bli oerhört förvånad om det förefall sig så, men detta vet ni säkert bättre än mig. Jag lämnar det till er att ta reda på.

Hursomhelst. Hoppas vi ska få det bra tillsammans och att mina mail kommer att roa er. Tycker ni någon gång att jag börjat skriva slarvigt så får ni gärna höra av er, eftersom jag gärna tar emot kritik på mitt skrivande.

Kram Daniel

Humlor och Getingar

noreply@blogger.com (d.o) — Tue, 17 Jun 2008 14:58:00 +0000

...inbillar jag mig detta; eller är humlor mycket bättre på att hitta ut ur huset om de råkat förvirra sig in? Man ser nästan aldrig en humla som idiotstudsar mot rutan. Getingar däremot måste man titt som tätt hjälpa ut.

Anledningen till inlägget är att en humla alldeles nyss åkte in från altanen och kikade runt i vardagsrummet lite innan den åkte ut igen. Tyckte även den sa "såg större ut från utsidan" innan den drog.

Igår natt hörde vi en uggla hoa i skogen utanför. De är inte vad de verkar vara.

Death becomes her

noreply@blogger.com (d.o) — Tue, 17 Jun 2008 14:56:00 +0000

..när såg ni Death Becomes Her senast? Eey?

Thank you, mask man!

noreply@blogger.com (d.o) — Thu, 05 Jun 2008 17:06:00 +0000

Bättre förr

noreply@blogger.com (d.o) — Fri, 30 May 2008 18:34:00 +0000

Det här är fan lysande.

Gammal

noreply@blogger.com (d.o) — Tue, 06 May 2008 18:17:00 +0000

...Jag vet inte när det hände. Men jag har tydligen blivit gammal. Detta framkom smärtsamt tydligt i en dialog jag hade med en elev på skolan jag vikarierar.

Elev (till en annan elev) - Alltså, jag vill inte skaffa wow-konto för jag har hört att man fastnar typ direkt.

Jag - World of Warcraft är livsfarligt.

Elev - Blir man beroende av det alltså?

Jag - Ja direkt.

Elev - Men...spelar du det?

Jag - Ja.

Elev - Men...Hur gammal är du?

Jag - Trettioett...

Elev - Jaha...jaaa.. Ja det kanske är ett spel för alla åldrar.

Jag - Gör dina uppgifter.

Katter

noreply@blogger.com (d.o) — Tue, 29 Apr 2008 08:19:00 +0000

...om man satt eld på en demon-gris och låtit den springa in i ett sågverk, så hade det inte kunnat låta värre än de två katter som var "gettin it on" på vår gård häromnatten. Antingen var det som hände, eller så tyckte grannarna att det blida vädret inbjöd till en nattlig exorcism. Jävlar vilket liv det var! Man vaknade helt uppfylld av skriken, som om man hade munnen full av gnisslande staniolpapper. The horror..

Det här med att träffa flickvännens föräldrar.

noreply@blogger.com (d.o) — Wed, 23 Apr 2008 10:50:00 +0000

...så jag saknar Smith & Jones. En lite bortglömd men helt fantastisk humorduo.

Tha fantasy project

noreply@blogger.com (d.o) — Wed, 16 Apr 2008 08:39:00 +0000

...plötsligt kändes det så fantastiskt självklart att skriva en svensk fantasy. Denna uppenbarelse kom efter ha sett Stardust (fantastisk) och därefter Dark Crystal (ok) och till sist Labyrinth (fantastisk!)

Jag tror jag senare ska starta en egen blogg eller kanske hemsida där jag lägger ut pågående manusprojekt mer.

Hursomhelst är problemet jag just stött på är språket. Jag menar, de kan inte prata urnordiska och säger saker såsom "Ek Hlégestr hyltir táða horn" som jag tror betyder "Såg nån var katten gick?" men jag är inte säker.
Och om jag vill att en medeltida gosse ska säga "kolla in henne" så låter det som en söderkis och låter jag honom använda äldre svenska istället som "spana in henne" så låter det som en gammal söderkis, och säger han "speja in henne" så låter det som en jättegammal söderkis. Ett gissel är vad det är.

Men allt handlar ju om vedertagna konventioner. Jag menar romerska centurior pratar högadlig brittisk engelska. Det vet ju alla.

Men romarna är väl ändå italienare och borde prata som Chico Marx

Men hade ett "Wattsa matter Ceasar?!" godtagits? Icket.

Jag får skriva på bara och sedan gå igenom allt och ta bort alla "okej" och "tjenixen" och se vad som händer.

Hjärnans employe of the month

noreply@blogger.com (d.o) — Sun, 13 Apr 2008 08:52:00 +0000

...när jag satt och körde bil i tät traffik och hjärnan bearbetar alla signaler och intryck såsom skyltar, blinkers, cyklister, gångtraffikanter, avfarter och påfarter, så kommer någon liten skäggig övervintrad hippiehjärncell med skjortan utanför från luktcentrat upp till den stressade ledningscentralen för att lämna ett meddelande om att det just nu från bilfläkten, kommer precis samma plastlukt som Ghostbustersleksaken Slimer gav ifrån sig.

Naturupplevelser

noreply@blogger.com (d.o) — Wed, 09 Apr 2008 10:59:00 +0000

...idag när jag åkte till det lilla gemensamma kontoret så såg jag en älgko med två kalvar stå på busshållsplatsen efter vägen. Väldigt häftigt. Efter att antagligen läst tidtabellen så gick de vidare upp mot skogen och alla bilar som stannat för att titta på åkte vidare.

Kommunikation. Grundkurs

noreply@blogger.com (d.o) — Mon, 24 Mar 2008 13:12:00 +0000

...i gryningstimman när jag åkte från flygplatsen på väg hemåt, började en taxi blinka med helljusen bakom mig. Jag förstod direkt att han ville påkalla min uppmärksamhet. Men vad ville han, vad är det, var han hungrig, vad?

Det första man instinktiv tänker är; kopplade jag hunden till dragkroken?
Men eftersom jag inte har någon hund så kunde det inte vara det.
Sedan funderar man om något hänger ut från bilen, eller om bilen brinner. Man luktar efter doft av rök, men nej. Det verkar inte brinna någonting. Är bagaget öppet? Nej allt är stängt.
Man kollar instrumentbräden, är alla lampor på -ja. Man tittar i backspegeln om man läcker olja. Nej det ser rent ut på vägen. Är däcket på väg att fara av! Man stänger stereon och lyssnar. Nej inget vobblande ljud.
Taxin blinkar lite till.

Vad vill han?! Är det någon jag känner? Jag känner ingen taxiförare.
Vill han ha en kund? Han ser väl att jag har en egen bil! Är det en lek? Ska jag blinka tillbaka?
Vadfan betyder dessa blinkningar, är det bilkoden för: Hej, vilken fin morgon, ser ut att bli en trevlig dag.

När man gått igenom alla alternativ så kommer sakta en insikt krypandes upp för nacken som en iskall insekt: Han vill varna att det sitter en psykopatmördare gömd i baksätet.

Man fryser till, funderar intensivt tillbaka till körskolan. Vad sa de att man skulle göra? Täck handen för halsen, nej?
H-hallå? Säger man och tittar i backspegeln. Inget svar. Det är tomt i bilen.

Taxin blinkade till igen och svängde av.
Så kör man där ensam efter vägen och börjar sakta få tillbaka normal andning. Man slår på stereon igen. Tänker att taxiföraren var galen. Han bara jävlades säkert. Eller försökte få på vindrutetorkaren men slog på fel hela tiden. Kanske en prao.

Då slår det en...
Kanske taxiföraren hade en psykopatmördarkund i bilen, och försökte be om hjälp!
Vad blinkade han egentligen? Var det lång lång kort, eller? Jag kan för fan inte morse!
Och här har jag suttit och tänkt bara på mig själv, att JAG har gjort fel. Så jävla svenskt.
Karlstackaren har suttit och blinkade koden för: Hjälp mig för i helvete. Jag har en man med en yxa i sin byxa i passagerarsätet som sitter och säger att mitt huvud är ovanligt runt!

När jag kom hem såg jag att mina baklysen hade brunnit.
Det kan vara det han menade.

Äventyrsbloggare beware!

noreply@blogger.com (d.o) — Sun, 23 Mar 2008 11:13:00 +0000

…har följt modeblog och väskdebatten fastän jag inte riktigt velat, men det är lite som när man passerar en bilolycka. Alltså man kan inte låta bli att stanna och rensa bilarna innan snuten kommer. Senaste inlägget tror jag var att tjejer skulle göra något vettigt och bygga järnvägar istället, eller nått, tror jag. Jag är inte så insatt.

Men det jag inte begriper är varför ingen skapar moralpanik över de kvinnliga äventyrsbloggarna. De står mig fullkomligt upp i halsen! Jag försöker att inte vara sexistisk, jag försöker att vara jämlik.

Men när jag ser en 17årig tjej sitta i tunnelbanan i sin Mammut Snow Longsleev tröja och Moon beanie chunky knit med matchande Neutrino-karbiner, ja då blir jag förbannad.
Det som gör mig så arg är att de 16åriga tjejer som sedan läser alla dessa adrenalinstinna-äventyrsbloggare tror att klättra upp på Bastille Crack i ett par La sportiva testarossa är viktigare än att få ett bra betyg i skolan. Att tro att slänga sig ut med bakbundna händer och huvudet före från en trimmad zeppelinare på något sätt ska vara en bättre erfarenhet än att tvätta en gamling på vallhedens ålderdomshem.

Jag vet att det nu handlar om modebloggare, men när vi jagat bort den sista modebloggaren till ljudet av hennes trasiga klackar och hulkande gråt. Då kommer dessa äventyrsbloggare få fritt spelrum!

Och hur påverkas inte alla dessa småtjejer som läser alla dessa vidriga äventyrsbloggare som måste smörja in huvudet i jordnötssmör och sticka in det i en gorillabur och skrika "hallå där gubben" för att få ett par mikrosekunders känsla av att ”verkligen leva”
Kan en 16årig tjej förstå hur manipulerade hon blir av hela äventyrsindustrin som vräker in pengar och gratis karbinhakar till dessa bloggare? Jag tror inte det. Men vad de bryr de sig när de sitter där och dricker sina energy Double Impact-drycker i mängder som ger deras ofödda barn en hjärtfrekens som en kolibri.

Skärp er säger jag, välkommen till det verkliga livet! Här betalar vi skatt istället för att fota oss när vi moonar en grizzlybjörn.
När jag var liten var jag tvungen att lägga järnvägsspår så att vi kunde åka tåg till skolan. För att hålla värmen fick mina klasskamrater en varm potatis medan jag fick ett kok stryk!

Den assymetriska snörningen gör skon otroligt anpassningsbar!

EDIT:

Eftersom jag skall skjutsa föräldrarna till flygplatsen klockan fyra inatt så ägnar jag den sena timmen till självransakan (de två andra alternativen var självbefläckelse eller självspäkning)
Jag skrev ovanstånde inlägg eftersom min hjärna arbetar tydligen så. Jag byter ut saker och försöker betrakta det hela från absurda synvinklar i hopp om att komma fram till en åsikt jag kan stå för. I de fall jag kommit fram till att den bästa åsikten är något jag inte kan stå för, har jag löst det hela med att framföra åsikten under ett annat namn.

Och jag har ännu inte kommit fram till en åsikt mer än att unga tjejer mår i regel sämre än unga killar, och jag hatar verkligen att det är så.

Fredag

noreply@blogger.com (d.o) — Fri, 21 Mar 2008 20:25:00 +0000

...just som jag loggade in på Runescape-online spelet och sippade på min White Russian ensam eftersom Milla är bortrest, så hörde jag plötsligt tydligt en inre röst som sa "...And we have reached a new low"

Kortfilm är det nya långfilm

noreply@blogger.com (d.o) — Thu, 20 Mar 2008 09:40:00 +0000

...håller för fullt på att skriva kortfilmer och tycker att det är världens grej!
Jag vet inte varför jag hållit mig borta från det tidigare.

Det hela kom sig av att jag såg filmen Cashback som är en kortfilm som fylldes ut till en långfilm två år senare. Ganska koolt att det gått två år mellan vissa klipp, vilket är omöjligt att se. Bra film för övrigt också. Hur som helst så hittade jag regissören Sean Ellis tidigare kortfilm Left Turn.
Som ni kan se här.

Otäck jävla tant, säger jag!

Ellen

noreply@blogger.com (d.o) — Fri, 14 Mar 2008 11:55:00 +0000

...jag gillar Ellen DeGeneres, och hennes talk-show är helt ok.
Men kool kat kitty vad hennes publik skriker!
Om någon i publiken plötsligt spontant självantänt och folk trodde det rörde sig om en terroristattack. Så hade de inte skrikit mer än de gör nu när Ellen delar ut gratis grejer till dem.

Den delikata konsten att söka jobb

noreply@blogger.com (d.o) — Tue, 11 Mar 2008 10:06:00 +0000

...precis innan jag tänkte ta kväll råkade jag surfa in och se att DN sökte en nöjesreporter med särskild inriktning på spel. Jag blev alldeles uppspelt (ingen ordvits menad) Jag menar, jag visste inte om att jag egentligen ville bli spelreporter, men tydligen så vill jag det. Inte heller spelar jag mer än andra dödliga, jag har inte ens spelat WoW eller ens Metal Gear Solid. Men av någon andledning så fann jag tanken på att få skriva om spel så fantastiskt rolig! Jag ville verkligen ha det här jobbet och lära mig allt om spel. Så klockan ett på natten skrev jag ihop ett charmigt och spontant ansökningsbrev som jag skickade iväg eftersom deadlinen var nästa dag. Nöjt gick jag och la mig utan att begripa hur fel jag gjort.

När Milla kom hem från sitt jobb förklarade hon dock hur fel jag gjort. Milla jobbar med att lära kids skriva ihop arbetsansökningar. Milla hade rätt. Jag hade gjort fel.
Man slänger inte ihop ett, om än entusiastiskt, personligt brev och skickar in och tror att allt är klart. Det finns regler!

Så därför satte vi oss ned och Milla skrev ihop en seriös CV som jag dikterade medan vi tittade på Kungamordet (rusktigt bra serie). Det låter för övrigt när jag säger "dikterade" som om jag och Milla har ett femtiotalsförhållande.
Hursomhelst så fick jag ihop ett CV och personligt brev som visar att jag är en seriös vuxen människa. Och jag skickade in det tillsammans med en vädjan att de skulle bortse från mitt förra brev.

Allt var nu bra och rätt... ända tills jag öppnade upp CVt igen. Vi hade missat en sak.
Milla hade bara slarvigt skrivit ned massa stödord medan hon tittade på TV och hade i åtanke att renskriva allting efteråt. Tanken var inte att jag skulle skicka iväg det!
Jag började få puls men tänkte ändå att hur illa kan det vara? Jag började läsa mitt CV.

Att Skriva för film. 20p
Under ledning av professionella dramaturger arbetade jag fram ett eget långfilmsmanus.
Jag fick jag även ressigearer en kortfilm.

Ressigearer?! vad fan är det?!
Jag läste mer. Jag har även arbetat med att addpterade en barnbok. Och vidare så lärde jag mig tydligen att skriva först på Mitthögskolan en bra bit in i vuxen ålder!
Så fantastiskt roligt!

Det fanns inget annat att göra än att skicka in en tredje ansökan där jag ber dem bortse de två första....vilket, tillsammans med min tredje ansökan, de med största sannolikhet redan gjort.

Adaptioner

noreply@blogger.com (d.o) — Sun, 09 Mar 2008 11:37:00 +0000

...två scener från litterär förlaga som blivit roliga då de skrivits om till film.

1. Rita Hayworth and Shawshank Redemption av Stephen King.
Andy frågar en vit man med rött hår varför han kallas för just "Red"
Red svarar: Maybe it´s because I´m irish.

i filmen The Shawshank Redemption frågar Andy, spelad av Tim Robbins, samma sak.
Grejen är att Red nu spelas av Morgan Freeman som säger: Maybe it´s because Im irish...

Roligt.

2. The Big Sleep av Raymond Chandler.
Miss Carmen Sternwood säger till Phillip Marlow när han kommer in i deras hem:
Your quite tall, aren´t you?
Marlow svarar: I didn´t mean to be.

I filmen The Big Sleep spelas Marlow av Humphrey Bogart, 1,73.
Carmen säger: You´r not very tall are you?
Marlow säger: I try to be...

Roligt.

Kalla in hundarna!

noreply@blogger.com (d.o) — Sat, 08 Mar 2008 11:31:00 +0000

...jakten är över.

Den perfekta nattlampan är funnen.

Nu återstår bara den långa processen att få tag i en och övertyga Milla att en ryggradslampa

ÄR precis vad hemmet behöver.